Grönland kommer i maj att överta ordförandeskapet i Arktiska rådet, där även Färöarna och Danmark ska spela en central roll. Arktis och Arktiska rådets allt större internationella betydelse erbjuder goda förutsättningar för en enad satsning av den danska riksgemenskapen.
Analys av Christian Prip, dansk seniorforskare vid Fridtjof Nansen-institutet i Oslo.
Arktiska rådet är ett internationellt forum för samarbete mellan de åtta arktiska staterna Norge, Danmark, Sverige, Finland, Island, Ryssland, USA och Kanada samt urbefolkningen i Arktis. Rådets fokus är hållbar utveckling i vid bemärkelse och samarbetet handlar i första hand om miljöskydd, klimat, hälsa, maritimt samarbete och forskning.
Arktiska rådet har ett roterande ordförandeskap och i många internationella nyhetsmedier kan man läsa att Danmark i maj 2025 står i tur att ta över ordförandeskapet av Norge för en tvåårsperiod. Problemet är att det inte stämmer: ordförandeskapet överförs till kungariket Danmark, som även omfattar Färöarna och Grönland. Och länge har en central fråga legat obesvarad: vem ska leda ordförandeskapet för kungariket?
Nu är det bestämt att det blir Grönland.
Av de tre riksdelarna är Grönland den enda anledningen till att kungariket alls är medlem av Arktiska rådet. Som världens största ö upptar Grönland en betydande del av både land- och vattenområden i Arktis och hela nittio procent av Grönlands befolkning är inuiter, med nära etniska, språkliga och kulturella band till inuiterna i andra delar av Arktis.
Christian Prip är jurist med trettio års erfarenhet av olika befattningar vid danska miljöministeriet samt som forskare vid Fridtjof Nansen-institutet, Norge. Sedan 2022 har Prip kunnat titulera sig seniorforskare.
Grönland särskilt utsatt för klimatförändringarna
Effekterna av den globala uppvärmningen, även om den orsakats i andra delar av världen, märks redan starkt i Grönland med havsis, glaciärer och permafrost som försvinner i snabb takt. Grönland är därför en tung röst i den internationella klimatdebatten, där Arktiska rådet erbjuder ett centralt forum.
Grönland har därför ett uppenbart intresse och stark vilja att aktivt bidra till Arktiska rådets arbete. Landets önskan att komma till tals har vuxit i takt med en ökande grad av självstyre under senaste decennier, en process som majoriteten av grönländarna hoppas snart ska leda till full självständighet.
Historiskt sett har det varit den danska delegationen som representerat kungariket Danmark i internationella forum, bland annat som ordförande för Arktiska rådet 2009–2011. Grönlands roll har varit sporadisk och begränsat sig till expertisarbetsgrupperna.
Det kommande ordförandeskapet i kombination med ett stadigt växande nationellt självförtroende har gett Grönland möjlighet att träda ut ur kulisserna i samarbetet. Man är inte bara beredda att spela en mer framträdande roll, Grönland kommer nu att sitta i själva förarsätet för samarbetet inom riksgemenskapen.
Regeringen i Köpenhamn verkar inte ha varit förberedd på den mer offensiva hållningen som Nuuk tagit. I traditionell ordning var man vid utrikesministeriet i färd med att utse en dansk karriärdiplomat till arktisk ambassadör och därmed ta ansvar för ordförandeskapet, något de grönländska folketingsledamöterna Aaja Chemnitz (IA) och Aki-Matilda Høegh-Dam (Siumut) pekade ut som ”kolonialistisk mentalitet” och ”skrattretande”.
Grus i maskineriet
Den spända atmosfären förbättrades inte av utrikesminister Lars Løkke Rasmussens uttalanden om att ”vi inte tillämpar etnicitet som kriterium för anställningar i den danska utrikesförvaltningen”.
Den grönländska regeringen avslog utnämningen av en dansk ambassadör och krävde att tjänsten skulle tillsättas av en grönländare utsedd av Grönland. Vidare krävde man att en gemensam arktisk strategi för riksgemenskapen inte skulle formuleras innan den grönländska arktiska strategin var på plats. Underförstått att den bör utgöra själva utgångspunkten.
Köpenhamn har tills vidare inte mobiliserat något egentligt motdrag till den grönländska ståndpunkten. Man verkar ha insett att ett ”danskt” ordförandeskap som inte understöds av Grönland i praktiken är ohållbart.
Det gjordes därför klart att Grönland skulle tilldelas en central roll i ordförandeskapet genom att utse en grönländsk arktisk ambassadör. Men frågan kvarstod huruvida det var nog. Det var det inte, enligt Grönlands utrikesminister Vivian Motzfeldt (Siumut) som konstaterade att om ambassadören skulle svara till det danska utrikesdepartementet så kunde hen lika gärna vara dansk.
Viktigt förtydligande om kompetens
Att tydliggöra de interna ansvars- och kompetensfrågorna kring det arktiska ordförandeskapet har utan tvekan varit en central orsak till fördröjningen av rollfördelningen. Det blir nu Grönlands utrikesminister som kommer att inneha ordförandeskapet för kungariket på politisk nivå, och den grönländska regeringen som ska utse den arktiska ambassadören.
Ambassadören kommer att dela sin tid mellan kontoren i Nuuk och Köpenhamn, vilket innebär att ordförandeskapet inte vilar på Grönland allena. Grönlands utrikesminister har kommit överens om att tillsammans med de danska och färöiska utrikesministrarna bilda en styrgrupp med syfte att organisera och samordna kungarikets agerande och ståndpunkter.
Samabetet med Danmark och Färöarna är en rationell kompromiss i och med att utmaningarna för Arktiska rådet är betydligt mer krävande än tidigare då Arktis kunde uppfattas som lågspänningsområde. Nu handlar det regionala arktiska samarbetet inte bara om miljö, klimat och ekonomi, utan även komplicerad utrikes- och säkerhetspolitik med global inverkan. USA:s president Donald Trumps hotfulla uttalanden om annektering av Grönland vittnar om den nya geopolitiska spänningen.
Ryssland på paus i rådet
Rysslands fullskaliga invasionskrig mot Ukraina som inleddes i februari 2022, sammanföll med det ryska ordförandeskapet i Arktiska rådet. De sju västerländska medlemmarna beslöt då att frysa samtliga relationer till Ryssland vilket också innebar att arbetet i Arktiska rådet avbröts tills det ryska ordförandeskapet löpt ut.
Tack vare en riktad diplomatisk insats från Norge när landet tog över ordförandeskapet, kunde arbetet i Arktiska rådet återupptas. Framtiden är ändå osäker eftersom Ryssland – den i särklass största medlemsstaten – regelbundet hotat att dra sig ur och därmed i praktiken underminera rådets arbete.
Det är på grund av detta politiska minfält som Grönland inte kommer att kunna agera helt på egen hand. Man kommer i första hand att vara beroende av Danmark och dess breda diplomatkår, men också av Färöarna, om inte annat så för att betona att de tre ländernas öden är sammanflätade i utmaningen att navigera den känsliga arktiska politiken och diplomatin.
I den svåra balansgången mellan berättigad kritik av Rysslands aggression i Ukraina och uppdraget att hålla Arktiska rådet relevant kommer kungariket dessutom att behöva ett nära strategiskt samarbete med både det avgående ordförandelandet Norge och kommande efterträdaren Sverige.
Artikeln publicerades ursprungligen i Magasinet Nordiske, nr 1 – februari 2025
Oversat af Jan Strang
