Lokal-och regionalreportrar i Ukraina arbetar hårt för att dokumentera kriget mot Ryssland och samtidigt bevaka lokalnyheterna i sina områden. Möt tre ukrainska journalister som jobbar nära frontlinjerna.
Kirstine Ottesen
Nyhetsmedier i områden nära frontlinjen spelar en central roll, dels i att bevaka händelserna i själva kriget, dels förmedla information om skyddsaktioner, nödhjälp och det dagliga livet i de krigshärjade städerna. Iryna Sytnik, Oleh Dereniuha och Svitlana Zalizetska är tre ukrainska journalister som arbetar för medier i olika städer vid fronten.
De tre var också del av gruppen på femton ukrainska lokaljournalister från frontlinjemedier som i februari deltog i en studieresa till Danmark, arrangerad av NJC i samarbete med organisationen IRMI Ukraine.
Iryna Sytnik, redaktör på Stepova Zorya, från staden Petropavlika i Dnipropetrovsk-regionen, ca. 60 km från frontlinjen.
Iryna Sytnik, redaktör på Stepova Zorya, från staden Petropavlika i Dnipropetrovsk-regionen, ca. 60 km från frontlinjen. Privatfoto.
Vilka ämnen bevakar Stepova Zorya?
”Stepova Zorya är en lokalt fokuserad veckotidning som även utkommer online. Vi skriver mest om vår egen region, men självklart publicerar vi även artiklar och videoreportage om kriget, både vardagsliv vid fronten och krigsförbrytelser, liksom personliga berättelser. Idag består redaktionen av två personer: en redaktör och en journalist. Det är inte lätt, men det går.
I vissa områden i regionen pågår det just nu aktiva strider, så vi arbetar väldigt nära fronten. Eftersom kriget kommit så nära min hemstad Petropavlivka har vi själva flyttat 50 km längre bort.”
Vad minns du tydligast från den 24 februari 2022?
”Det var en svår dag. Många drabbades av panik. På värnpliktskontoren stod det långa rader av frivilliga, liksom i bränsleköerna vid bensinstationerna. Och vid bankomaterna – alla insåg att de snart kommer att behöva kontanter. Men vi fortsatte bara jobba och förbereda nästa upplaga av tidningen. Under de två första månaderna publicerade vi bara online. Jag tillbringade mycket tid på redaktionen där vi också hjälpte till att inhysa människor som flytt från Donetsk. Senare började tidningen utkomma i tryck igen, och under de här tre krigsåren har Stepova Zorya fortsatt utkomma också i tryckt format.”
Hur har ditt arbete förändrats efter krigets början?
”Jag skriver numera ofta mina rapporter iklädd skottsäker väst och hjälm. Jag har fått militär ackreditering och gått en kurs i taktisk medicin. Och utplaceringar till fronten har blivit vanligare. Jag sätter mig i min bil och kör till Donetsk. Ibland är det mentalt väldigt jobbigt, men biter ihop och fortsätter jobba.”
Vilken roll spelar de lokala och regionala medierna i Ukraina idag?
”Den största fienden i kriget är rysk propaganda så ukrainska journalister måste vara på plats och bevaka händelserna ärligt och sanningsenligt. Vi måste fortsätta visa världen vad som händer i Ukraina.”
Oleh Dereniuha, redaktör på NikVesti. Från Mykolaiv, 40 km från frontlinjen.
Oleh Dereniuha, redaktör på NikVesti. Från Mykolaiv, 40 km från frontlinjen. Privatfoto.
Hur minns du den 24 februari 2022?
”Den morgonen blev vi alla chockade när nyheten kom att kriget hade börjat. När jag insåg att de ryska stridsvagnarna redan befann sig i Cherson, bara en timme från Mykolaiv, började vi agera enligt ett på förhand utarbetat säkerhetsprotokoll. Vi förde bort alla våra arkiv och teknisk utrustning från redaktionen. Om ryssarna tog över staden skulle nyhetsredaktioner vara bland de första målen.
Sedan evakuerade vi journalisterna, bara ett fåtal reportrar och en fotograf blev kvar i Mykolaiv. Under hela kriget har de dokumenterat livet vid frontlinjen, bevakat varje anfall och byggt upp ett unikt visuellt och journalistiskt arkiv av staden under kriget.
Det är också viktigt att minnas att trots flera tydliga signaler och växande spänningar vägrade de lokala myndigheterna erkänna risken för en invasion. Så sent som i januari 2022 tillfrågades den regionala guvernören om sannolikheten för krig. Han avfärdade all oro och sa: ”Ta en kopp te, ingenting kommer att hända.” Och bara en dryg vecka före invasionen fällde borgmästaren i Mykolaiv en sarkastisk kommentar om att våra bombskydd i händelse av raketartillerield ändå skulle vara värdelösa. Det var alltså hans svar på journalisternas frågor om huruvida staden var förberedd på ett potentiellt krig. Det återspeglar bristen på seriös förberedelse vid den tiden.”
Vilken roll spelar lokala och regionala medier i Ukraina?
”I början av kriget var lokala medier inte bara en källa för nyheter, de blev också en kritisk livlina för invånarna i krigshärjade städer. Folk vände sig till tidningarna för att få veta vilka butiker eller apotek som fortfarande var öppna, var man kunde få tag på gas, bränsle eller dricksvatten, när centralvärmen skulle kopplas på igen, hur man skulle navigera i staden under extrema förhållanden och var man kunde söka skydd under flyganfall. Den slags information var närmast en fråga om överlevnad.
Nu när diskussioner om ett fredsavtal med Ryssland cirkulerar, kommer oberoende medier att spela en oerhört viktig roll i att förbereda allmänheten inför möjliga val. De behöver korrekt, oberoende rapportering för att förstå kandidaternas positioner, analysera deras löften och fatta välgrundade beslut. Att säkra både transparens och ansvarsskyldighet i den politiska processen är avgörande för att förhindra desinformation och extern påverkan.”
Vilken är den viktigaste berättelsen från Ukraina just nu?
”Förutom händelserna vid frontlinjerna är en av de viktigaste ämnena nu det ukrainska samhällets ekonomiska överlevnad – inklusive de oberoende mediernas. Medan den militära utvecklingen, med all rätta, får stor uppmärksamhet, är den ekonomiska krisen för journalistik, utbildning och sjukvård mm. en stor utmaning för Ukrainas framtid.”
Svitlana Zalizetska, redaktör på RIA Pivden. Från staden Melitopol, som står under rysk kontroll. Redaktionen finns nu i Zaporizhia, 30 km från frontlinjen.
Svitlana Zalizetska, redaktör på RIA Pivden. Från staden Melitopol, som står under rysk kontroll. Redaktionen finns nu i Zaporizhia, 30 km från frontlinjen. Privatfoto.
Hur minns du den 24 februari 2022?
”Jag vaknade hemma i Melitopol till ljudet av explosioner från ryska missiler. Samtidigt hade ryssarna inlett en överbelastningsattack mot våra hemsidor. Jag samlade all information jag kunde få och försökte lägga ut det online på våra nyhetssidor, alla sociala medier och Telegram. Jag ville skrika ut till hela världen och berätta vad vi gick igenom, så att vi kunde bli räddade så fort som möjligt. Också medan staden bombades fortsatte jag att skriva. Då förstod jag inte helt hur farligt det var.”
Hur har ditt jobb förändrats under kriget?
”När Melitopol först togs över av ryssarna gick vi under jorden och arbetade. Vi filmade när stadens invånare protesterade, men när ryssarna började arrestera demonstranter lämnade jag staden, liksom flera av mina kollegor. Tyvärr blev två av mina kollegor – Anastasia Glukhovskaya och Georgiy Levchenko – tillfångatagna. De har nu suttit i rysk fångenskap i över ett år.
I dagsläget fortsätter vårt team bevaka de ockuperade områdena och berätta om ryssarnas krigsförbrytelser: om hur de kommer till Melitopol för att tjäna pengar på kriget, hur de godtyckligt tar människor till fånga och torterar dem.
Regionala och lokala medier fyller idag en viktig social funktion. Vi utgör en gemenskap som sammanbinder dem som har stannat kvar i de ockuperade områdena med dem som av olika orsaker tvingats lämna staden, eller ibland hela landet.”
Oversat af Jan Strang
