Utan nordiskt samarbete skulle programmet Skuggkriget inte kunnat bli till, säger Danmarks Radio (DR) om det största samnordiska dokumentärprojektet hittills, som även fått internationell uppmärksamhet. Här berättar chefredaktören på DR Nyheder om det banbrytande samarbetet mellan de nordiska tv-bolagen, som pågick i hemlighet i över ett år.
Af Esben Ørberg, redaktör på Magasinet Nordiske
Sju nordiska journalister arbetade lika hemligt som de ryska underrättelsetjänsterna vars aktiviteter de var i färd med att spåra. När resultaten äntligen kunde publiceras – samtidigt i Danmark, Norge, Sverige och Finland – väckte avslöjandet av ryskt spionage i Norden också internationell uppmärksamhet, såväl i medier som i politiska kretsar.
I ledningen för projektets danska operation satt DR:s chefredaktör Thomas Falbe, som berättar om arbetet med de tre timslånga tv-sändningarna och de sex podcasterna. Det första tv-avsnittet sändes i samtliga fyra länder exakt samtidigt, den 19 april exakt klockan 21:25. Men historien bakom programmet började nästan ett och ett halvt år tidigare.
”Som journalister har vi länge haft en rätt komplex inställning till underrättelsetjänsterna, i DR’s fall särskilt de danska. Trots att de på grund av sitt uppdrag måste hålla till i skuggorna, måste de också ges uppmärksamhet och bevakas. Det såg vi till exempel 2020 då Tilsynet for Efterretningstjenesterne (Övervakningsmyndigheten för underrättelsetjänsterna) kom med en historisk rapport om påstådda långvariga olagligheter inom Forsvarets Efterretningstjeneste. Men när Ryssland invaderade Ukraina blev vi tvungna att börja betrakta underrättelsetjänsterna ur ett bredare perspektiv”, säger Thomas Falbe och avslöjar att startskottet för Skuggkriget kom till som något av en tillfällighet.
”Vi har en skicklig journalist, Niels Fastrup, som under åren har byggt upp ett nätverk av nordiska grävande journalister. Han ville undersöka om det fanns något mer att avslöja om det ryska hotet mot de nordiska länderna.”
Cheferna gav sitt fulla stöd
”Det dröjde inte länge innan vi kunde börja ana konturerna av vissa ryska aktiviteter som aldrig tidigare framkommit. Det ledde till att vi etablerade ett mer formellt nätverk, vilket fick fullt stöd av cheferna. Journalisterna hamnade i början ofta in på fel spår, men när vi upptäckte en rad uppenbart medvetna skadegörelser på kablar på den norska havsbotten, började bilden klarna.”
Falbe berättar att danska DR, norska NRK, svenska SVT och finska YLE relativt tidigt etablerade en strikt styrning av det som sedan blev ett etablerat projekt. Man fick också rätt tidigt motta särskilt ekonomiskt stöd från Nordvision, som ju är skapat för att stödja dylika gemensamnordiska projekt.
”Vi formade ett team av redaktörer från varje tv-bolag som såg till att projektet hölls på rätt kurs, att manuskripten blev klara i tid och så vidare. Utöver det hade vi ett team av redaktionschefer som hanterade ekonomi och publicering. Vi kände oss lite som en miniatyrversion av FN. En specialitet var att vi utsåg en gemensam regissör som fick fatta de avgörande besluten om stil och berättande, för att få ett estetiskt sammanhängande verk. Det var ett nytt sätt att jobba på.”
Den fælles nordiske gravergruppe har kortlagt russisk skibstrafik, afdækket konkret spionageaktivitet, gennemført interviews med hundredvis af kilder og fundet helt nye datakilder. Nogle gange sammen, mens andre dele af den omfattende research er udført hver for sig. Foto: DR, Morten Krüger.
Olikheter hos nordiska journalister
Chefredaktör Falbe upptäckte under processen att journalister i Norden tänker lika på många områden, men det finns skillnader. Han nämner en av dem.
”Vi diskuterade länge om det var etiskt försvarbart att offentliggöra namn och bilder på de 38 ryska spionerna i Norden som var anställda vid någon av de tre ryska underrättelsetjänsterna, och som vi med säkerhet kunde identifiera. Vissa av oss var mer försiktiga, andra mer offensiva. Vi beslutade till sist att offentliggöra dem”, säger Falbe och berättar att det så småningom framträdde tre olika huvudspår mellan de länder som bidragit mest till projektet: Norge, Sverige och Danmark.
”I Norge hade vi en anställd som också var ingenjör och kunde ta fram data som ingen annan kunde få tag på, till exempel dokumenterade han ryska trålare som egentligen var spionfarkoster. Våra svenska kollegor fick tillgång till källor som kunde identifiera de ryska spionerna i Sverige, och i Danmark hade vi kontakt med en brittisk källa som kunde avslöja ryska spökskepp, fartyg som stängt av sina transponders för att ostört kunna kartlägga kritisk infrastruktur på havsbotten.”
En stor del av samarbetsmodellerna mellan journalisterna och redaktionerna fick man uppfinna från grunden. Det gällde bland annat sekretessfrågor.
”Det är vanligt att de nordiska public service-bolagen skickar olika dokument och inspelningar till varandra, men det var naturligtvis uteslutet i en process där vi behövde undvika att obehöriga kom vårt arbete på spåret. Därför skapade vi en särskild plattform som kunde hantera krypterade dokument och ibland transporterade vi hårddiskar i handbagaget från en huvudstad till en annan. Materialet laddades sedan upp i slutna rum utan internetåtkomst eller möjlighet till spårning.”
Stort globalt genomslag
Nordiskes samtal med Thomas Falbe äger rum i mitten av maj, då han har haft tid att reflektera över omvärldens mottagande av det stora nordiska samarbetsprojektet.
”Vårt mål med Skuggkriget var att skapa en gemensam offentlig diskussion om den gemensamma hotbilden. Och den diskussionen har vi definitivt fått i gång”, säger han, och sorterar de utländska reaktionerna i två grupper.
”Det har varit stort intresse från medier i så gott som alla europeiska länder, liksom de flesta andra kontinenter. Inom det europeiska tv-samarbetet EBU har femtio tv-bolag sänt hela serien eller delar av programmet. Dessutom har många av de stora europeiska tidningarna velat samarbeta med oss eller publicera våra historier. Också hemma i Danmark har intresset från andra medier och allmänheten varit överväldigande.”
”Samtidigt har myndigheterna visat stort intresse och gett erkännande för vårt arbete. Vi har fört konfidentiella dialoger med danska Udenrigsministeriet och andra myndigheter, som berömt både kvaliteten och djupet i vårt arbete och uttryckt sin respekt för journalistikens förmåga att skapa offentlig debatt och dialog.”
Enligt Thomas Falbe har det nordiska samarbetet varit själva förutsättningen för att kunna genomföra arbetet med Skuggkriget.
”Det var möjligt endast genom att vi samlade våra resurser, både mänskliga och produktionsmässiga. Av ekonomiska skäl hade det aldrig varit omöjligt för någon av oss att producera programmen på egen hand. Genom att arbeta nära tillsammans har vi fått två plus två att bli fem eller sex”, säger chefredaktören.
